Reinkarnation.

Ordningen, i tid och rum, är återställd. Nyheten är det senare. Vi har målat och möblerat om vårt rum och nu ser det jättefint ut. Våra datorer och skärmar är stationerade bredvid varandra, så även närhet är återställd. Marielle och hennes super-inrednings-färdigheter har hänfört min (förhoppningsvis bådas) situation(er).

Vi har även "återupptagit" (jag menar snarare börjat om) att titta på Battlestar Galactica, en väldigt bra nörd-serie, som faktiskt har ett slut. Mycket trevligt. Jag skall försöka injicera positiva tankar på Marielles hjärncortex, för att förbereda på att titta på Star Trek Voyager. Jag hoppas på ett lyckat slutfört uppdrag.

Jaja, nu får ni återgå till era liv, åtminstone efter "fler än 1000 ord" nedan.



P.S. Jag hoppas Egyptens folk får det bra! D.S

Hyberbolisk vy; en salig röra.

Har haft mycket glädje och diverse sorg i mitt liv den senaste tiden. Senaste nyheten är bara positiv emellertid. Kropp, själ och hjärnan (känslor inkluderat) är tillbaka på spåret och det är underbart. Inga högfrekventa fluktuationer, ingen labil sinus-tangent utan snarare en väldigt linjär progression. Jag känner mig mer fokuserad än jag någonsin varit, och jag har fastställt att jag skall vara hård mot mig själv i framtiden. Jag ska ha kontroll över mig själv och mitt liv framöver, och förutsättningarna ser lovande ut!

För er som inte förstår vad jag pratar om, kan jag ge er ett synnerligen enklare upplägg; Jag är förlovad, och med den tjej jag alltid visste att jag skulle spendera liggande åtta med (egen tolkning på den meningen välkomnas). Jag får väl göra som resten av bloggvärlden och lägga upp bild på de fina ringarna, i sinom tid.

Allt är inte bara en dans på rosor dock. Den ekonomiska situationen är lite knagglig, i avseende på hur resten av situationen för inte så länge sedan såg ut.

"Allt kommer att lösa sig" brukar jag säga, och jag säger det nu också. Inget hinder är för högt och ju högre desto svårare. Svårt är lika med utmaning och utmaningar är roligt!

När hjärnan prioriterar.

Kunskap är makt, sa en vis kvinna(man måste avvika från talesättets norm) en gång. Med makt, i denna kontexten, menar man oftast att man har verktyg att göra mycket. Jag tycker inte att man ska vara rädd för att läsa om något man inte förstår, det finns en god chans att du eller jag får nytta av det någon gång. Sen ska man ju självklart inte ta vatten över huvudet.

Är du lastbilschaufför? Läs lite datorvetenskap och elektronik, så ska du se att du blir kungen på jobbet. Kanske bygger du dig en röststyrd kupé, så att du uttryckligen kan be din lastbil att sätta på radion. Är du musiker? Lär dig lite psykologi och läs in dig på världspolitik, så ska du se att dina texter blir så mycket bättre. Är du en ingenjör? Så ska du banne mig se till att du lär dig spela något instrument, eller lär dig måla. Tänk så mycket finare arbetsplats du kan få, och ditt arbete lär kunna inspireras av dina nya kunskaper.

Jag tror starkt på att vi alla har stor potential med båda hjärnhalvorna, men det känns som att de flesta känner att de har restriktioner på den ena eller den andra. Jag försöker att komplettera och blanda ihop kunskaper från alla områden när jag arbetar på något, det borde du också göra. Det är kul om inget annat.

Jag hoppas du vet lika väl som mig att ingen är eller kommer någonsin att bli perfekta. Tänk på att ta hand om varandra, ty det är än viktigare än alla kunskaper i världen och det är superenkelt.

Lyssna på "Pain of Salvation - Kingdom of Loss".

Repetera mera.

Har nu ställt in mig på en ny början. Ett familjärt, men denna gången annorlunda kapitel. Synapserna verkar inte avläsa för mycket störningar längre och jag mår bra. Jag kan inte säga att jag är utan oro, för den kommer finnas där, men jag tror på mig själv och detta ska fungera. Jag slipa asfalt med min briljans och därmed basta, i en bastu.

Post scriptum. lyssna på Textures - Awake, den är bra. Deinde scriptum.

Dopaminbrist.

Allt är så rörigt i mitt huvud. Jag har alla logiska förklaringar och vet precis vad som är fel, men det struntar min fettsubstans i. Jag måste erkänna att jag idag(igår) kom fram till vissa premisser som borde styra min hjärna och mig till en "bekväm" slutsats, vi vet ju emellertid hur det blir med det lilla experimentet. Jag har hittat subtila, strukturella fel i vissa av mina antaganden som kan leda till att jag måste tänka om. Jag har även hittat andra möjliga felkällor, som jag verkligen hoppas är inkorrekta.

Det går alltså dåligt praktiskt, men bra teoretiskt. En vanlig företeelse i sådana här sammanhang. Med dåligt praktiskt menar jag många saker, som jag inte kommer ta upp här då det är alldeles för privat, komplicerat, jobbigt e.t.c. Det största problemet är att det enda sättet jag kan ha rätt på, är om någon annan har rätt, vilket gör att jag har fel. Jag måste alltså tvinga mig själv att ha fel, för att försöka få det rätt. Är du med?

Jag vill få rätt på det, så jag måste alltså ha fel. Men jag kan inte sluta tänka på vad som faktiskt är logiskt. Logiken verkar faktiskt, för första gången i mitt liv, få mig att förlora på alla plan. Om allt skiter sig så tänker jag offra mig själv för att rädda någon annan, det är det rätta. Mitt liv mot ditt och du vann första gången våra blickar möttes...

Nerför, i en halv våglängd.

Tydligen avviker jag mitt tema direkt, genom ett försök i att förmedla en negativ lutning i en kurva, likt livets vågmönster. Tredje posten idag, vilket tyder klart på att jag aldrig varit på så djupt vatten förut.

Som ni säkert har förstått så har det hänt saker i mitt liv nyligen, som minst sagt skakat min fundamentala stabilitet. Något jag, för mig själv, varit väldigt stolt av att jag haft, till den dag då balansen tycktes ryckas ifrån mig. Jag har aldrig(!) varit särskilt labil. Mitt sinne har, till och med för mig själv, varit som diamant. Detta betyder emellertid inte att jag varit känslokall, tvärtom, jag har känt mig som någon man verkligen kan prata med och gråta ur sina frustrationer hos, och jag har kunnat medföra matnyttiga råd och stöd. Jag har känt mig lite som stålmannen, fast med ett sinne av stål.

Detta förstod jag ju för några dagar sedan att det var något av ett skämt. Från ett till noll på bråkdelen av en sekund, fast med amplifierad verkan. Åtminstone nu förstår jag vad det är alla pratar om. Men ni får ha lite överseende med mitt överdriva utspel här. Från att aldrig gråta, till att nästan inte kunna sluta. Jag trodde faktiskt dessutom inte att det var fysisk smärta involverad. Förstår ni nu hur oerfaren känsloaktör jag är? Det gör så ont så jag tror det hade varit skönt att bara slita ut hjärtat.

Jag har förlorat folk tidigare, så jag lever inte i total ovisshet. Folk har dött, jag har blivit lämnad och jag har lämnat. Ändå är detta en upplevelse av inget tidigare like, för min del. Men nu är det hög tid för oklarheter vill jag lova. Gillar du gåtor? läs nedan.

Likt ett polyritmiskt beteende(!). Du spelar, jag spelar olikt och vi spelar fint, men tillsammans hörs tydligen ekot av mystik. Så jag fått för mig att vi alla gillade att lyssna på vår musik. Tankfylld och medveten lyssning. Du ska få vad du vill, vaniljglass och vad som nu söver. Mitt frekvensomfång skall tyna, och det subliminala tar över... tack allihopa, ni har varit en fantastisk publik.

"Det enda vi vet med säkerhet, är att allt är osäkert" - Voltaire.

Hej världen.

Fram till idag lovade jag mig själv att aldrig hamna i den här situationen. Idag ser min värld annorlunda ut, och jag antar att jag helt enkelt får  följa med i livets hårda vändningar och lära mig leva med dess överraskningar. Fram till idag lovade jag mig själv att aldrig blogga, att aldrig dela med mig av min förvrängda världsbild och mina konstiga ritualer. Idag är inte samma dag som igår.

Hej och förlåt för min konstiga introduktion. Mitt namn är Jacob och jag är ibland svårare än relativitetsteorin själv, det är åtminstone vad jag har fått höra. Jag är en programmerare med ett brett utbud av intressen. De mest utmärkande är b.l.a. musik, teknik och politik (de tre "ik:erna"). Det tredje på listan är egentligen inte ett intresse, det är snarare ett diskussionsämne jag ofta faller in på, men har lite vetskap om; Jag tycker mycket, och jag tycker det högt.

Varför jag gör detta är ett mysterium, även för mig, men det jag vet är att jag antagligen behöver "kanalisera mina känslor" på något sätt. Detta är alltså ett försök att skriva av mig vad jag tänker, då jag verkar ha svårigheter med att förmedla mina tankar oralt. Jag förstår att majoriteten av minoriteten som någonsin kommer läsa det här, förmodligen bryr sig väldigt lite om mig och mina tankar. Jag vet varken hur länge eller hur intimt jag kommer att fortsätta med det här, men så livet går så skall detta reflektera. Har du tröttnat än?

Jag får väl försöka att avsluta min introduktion på ett retoriskt korrekt sätt och prata om något som får dig road. Dagens outfit: En bekväm kofta från H&M, ett par fina jeans och raggsockor - med en så bekväm yta och ett så skört inre borde jag väl fått alla att ramlat av stolen vid det här laget.

Nyare inlägg
RSS 2.0