Patetiska patent.
Usch, jag gillar inte att blogga, du säkert förstår om du skrollar ner någon A4 sida - till föregående inlägg - för att titta på datumet. Nu är jag emellertid rasande och när jag är arg då måste jag tryckutjämna.
Om ni läser denna artikeln, som förvisso är en glädjande artikel om hur Cisco och Twitter har gått med i kampen för OIN(Open Invention Network), så kanske några av er förstår att vad Micro$oft och Äpple gör är skadligt. För att elaborera: det har varit åtskildiga fall där företag försöker stämma folk (och företag) för snarlik funktionalitet i mjukvara. Jag är, för att klargöra, helt emot mjukvarupatent. Anledningen är enkel: har man inte kopierat koden rakt av, så är den olik.
Ett exempel: Du gör ett program som fyller en funktion A, som du tar patent på. Jag skriver ett program med en funktion B som är fri mjukvara. Vi har dock en sak gemensamt, och det är att vi båda skriver ut saker på skärmen. Har du då rätt att stämma mig, för att vi båda skriver ut saker på skärmen? Låter konstigt. "Okej", säger du,"men det var ju ett lite tafatt exempel".
Okej, låt oss dra ett radikalt exempel med en intressant aspekt. Låt oss anta att M$ var först med att skriva ett operativsystem, vilket är helt fel, men okej. Dem tog patent på operativsystem, för att dem var dem första att komma på vilken funktion dem skulle fylla och först med att inse dess roll i en dator. Dem var ju dessutom, trots allt, först med att implementera det också. Datorer och inbyggda system finns överallt idag och operativsystem har en viktig roll i hela vårt samhälle. Tänk om vi skulle behöva betala royalties till M$ för att vi faktiskt behöver olika nyanser av operativsystem och inte bara FönsterOS. Ett enda ofantligt och otroligt monopol, där kostymtomten får enorma mängder pengar.
"Okej", säger du, "Men det var två extremfall. Det finns mitt i mellan också." Jo, det finns ju algoritmer också. Smarta människor kommer på smarta sätt att bearbeta indata för att producera utdata. Som matematikens formler och fysikens "lagar", påhittat av smarta människor som bearbetar data. Dessa smarta människor får ibland(ofta) pengar för sitt arbete. Skillnaden i mjukvarufallet jämnt emot fysikfallet är att mjukvaruutvecklaren endast "snor" idén, för att sedan själva utforma lösningen, som dessutom kanske är väldigt olik den förstes teser.
"Nu", säger du, "är det läggdags och jag vill bara veta vad poängen var." Poängen är den att mjukvarupatent borde skrotas och ni som bara använder datorn för att surfa och betala räkningar kan gott gotta er i gratis mjukvara (GNU/Linux, GNU/Hurd, BSD, Minix och flera). Sluta tänka: "Jag är van vid Fönster eller OS Kryss, därför är jag villig att betala tusenlappar". Nej, det är inte vad du är van vid, men det är gratis och fritt (detta i sig är helt enastående, koden är granskad och du kan känna dig "säker").
Var nu en snäll <kön här> och gå och lägg dig, nu när jag berättat en saga (tekniska argument).
HugsNKissies
/Jacob(ovic) <3
Ett kärt återseende.
Oj, det var ett tag sedan. Anledningen till den abrupta återkomsten är ett erbjudande jag precis fick. Så jag dedikerar härmed detta inlägget till Robin Bergmark, som förtjänar ett välformulerat "tack, men nej tack".
Som jag sa fick jag precis ett erbjudande att sitta i våran studentkårs sektionsstyrelse(? - rätta mig nu om jag sa fel), vilket jag var kvick att tacka nej till. Jag gav en del långa formuleringar, som i sig stämmer och är giltiga, men ändå inte tillräckliga. Jag pratade om hur jag har åsikter som i grund och botten är väldigt själviska och hur jag klagar hopplöst på min oro över vissa djupt ingrodda vanor skolsystemet verkar gilla, men att jag inte bryr mig om små förändringar som inte gynnar mig. Jag vill dock starkt poängtera min yttersta respekt till dem som faktiskt gör skillnad, hur små förändringar de än må vara.
Hur som helst så kom jag på mig i varför jag inte vill engagera mig, och det har egentligen väldigt lite med åsikter att göra. Jag fick en insikt i mig själv, lite som att jag såg mig själv utveckla en förståelse för mig själv. Något som händer alla, med den substantiella skillnaden att alla kanske inte kommer på sig själva att göra det.
Jag hör väldigt ofta folk säga att jag har många fördelaktiga drag; jag är smart, allmänbildad, tekniskt lagd men socialt kompetent. Jag tackar och bockar, självfallet, och jag har alltid hållt med i viss mån. Jag måste emellertid säga att jag härmed vill stryka den sistnämnda. Jag är socialt kompetent, till en klar gräns. Det folk upplever som socialt beteende i mig är egentligen en virtuell verklighet som jag har förfinat under en lång period. När jag utsätts för en situation med många människor sätter jag mig i ett tillstånd som egentligen inte är något jag är bekväm i och jag kan inte heller hålla det tillståndet hur länge som helst. Jag har lärt mig att hålla det uppe längre och längre, men jag har aldrig varit riktigt bekväm i det.
Jag är en förtäckt enstöring som egentligen bara vill vara ensam eller med utvald person. Det är endast i det tillståndet jag kan vara mig själv och jag kan vara där hur länge som helst. Nu känner du kanske igen dig, för alla borde ju tycka det är jätteskönt att komma hem efter att ha behövt upprätthålla en fasad inför folk, men jag tror att jag är annorlunda för att jag faktiskt rent ut sagt känner obehag för känslan av att vara nära bara några människor.
Men frukta ej, jag har ju i alla fall svaret till varför jag är sådan här. Eller åtminstone vad jag tror är anledningen. Det sparar jag dig däremot till en annan gång... Blir du inte ledsen nu ;)
Som jag sa fick jag precis ett erbjudande att sitta i våran studentkårs sektionsstyrelse(? - rätta mig nu om jag sa fel), vilket jag var kvick att tacka nej till. Jag gav en del långa formuleringar, som i sig stämmer och är giltiga, men ändå inte tillräckliga. Jag pratade om hur jag har åsikter som i grund och botten är väldigt själviska och hur jag klagar hopplöst på min oro över vissa djupt ingrodda vanor skolsystemet verkar gilla, men att jag inte bryr mig om små förändringar som inte gynnar mig. Jag vill dock starkt poängtera min yttersta respekt till dem som faktiskt gör skillnad, hur små förändringar de än må vara.
Hur som helst så kom jag på mig i varför jag inte vill engagera mig, och det har egentligen väldigt lite med åsikter att göra. Jag fick en insikt i mig själv, lite som att jag såg mig själv utveckla en förståelse för mig själv. Något som händer alla, med den substantiella skillnaden att alla kanske inte kommer på sig själva att göra det.
Jag hör väldigt ofta folk säga att jag har många fördelaktiga drag; jag är smart, allmänbildad, tekniskt lagd men socialt kompetent. Jag tackar och bockar, självfallet, och jag har alltid hållt med i viss mån. Jag måste emellertid säga att jag härmed vill stryka den sistnämnda. Jag är socialt kompetent, till en klar gräns. Det folk upplever som socialt beteende i mig är egentligen en virtuell verklighet som jag har förfinat under en lång period. När jag utsätts för en situation med många människor sätter jag mig i ett tillstånd som egentligen inte är något jag är bekväm i och jag kan inte heller hålla det tillståndet hur länge som helst. Jag har lärt mig att hålla det uppe längre och längre, men jag har aldrig varit riktigt bekväm i det.
Jag är en förtäckt enstöring som egentligen bara vill vara ensam eller med utvald person. Det är endast i det tillståndet jag kan vara mig själv och jag kan vara där hur länge som helst. Nu känner du kanske igen dig, för alla borde ju tycka det är jätteskönt att komma hem efter att ha behövt upprätthålla en fasad inför folk, men jag tror att jag är annorlunda för att jag faktiskt rent ut sagt känner obehag för känslan av att vara nära bara några människor.
Men frukta ej, jag har ju i alla fall svaret till varför jag är sådan här. Eller åtminstone vad jag tror är anledningen. Det sparar jag dig däremot till en annan gång... Blir du inte ledsen nu ;)
Flaskpost.
Det var längesedan! Idag hade jag tänkt hoppa i mjukis-kläderna och prata lite om vad som hänt på senaste. Det får ni kanske inte så ofta av mig.
I helgen firade vi min morbrors frus födelsedag med maffia-maskerad. Mycket roligt. Vi har börja på spelprojekt 2, d.v.s. vi är 15 personer av många discipliner som skall göra ett 3D spel på 9 veckor.
Den mest intressanta händelsen är dock att jag fått en flaska házi pálinka från Ungern speciallevererad till mig från kompisar. Házi står för hemmagjord, vilket tydligen relativt nyligen blivit lagligt att göra i hemmet då detta är något av en specialitet och lite av en nationell favvo-dryck. Jag drack en fabriksgjord pálinka för inte så längesedan, som jag fick av samma snälla skara och jag blev väldigt kär. Det är en enormt stark rackare som är gjord på plommon och smakar väldigt gott. Om ni får chansen så testa, men var varsamma ty den har ett ordentligt bett i sig.
I helgen firade vi min morbrors frus födelsedag med maffia-maskerad. Mycket roligt. Vi har börja på spelprojekt 2, d.v.s. vi är 15 personer av många discipliner som skall göra ett 3D spel på 9 veckor.
Den mest intressanta händelsen är dock att jag fått en flaska házi pálinka från Ungern speciallevererad till mig från kompisar. Házi står för hemmagjord, vilket tydligen relativt nyligen blivit lagligt att göra i hemmet då detta är något av en specialitet och lite av en nationell favvo-dryck. Jag drack en fabriksgjord pálinka för inte så längesedan, som jag fick av samma snälla skara och jag blev väldigt kär. Det är en enormt stark rackare som är gjord på plommon och smakar väldigt gott. Om ni får chansen så testa, men var varsamma ty den har ett ordentligt bett i sig.
Stipulera simulation stimulerar.
Studier visar att vi måste sova, men vad de ofta missar är den otroliga stimulansen vi får när vi sover. Jag menar den som inte gillar att sova borde inte få kalla sig människa. Jag pratar inte om missnöjet med att gå och lägga sig utan den pågående aktiviteten. Det roliga är att många, mig inkluderat, inte vill gå och lägga sig, men vi vill inte heller vakna när vi väl ligger där. Inte nog med det, vi/jag vet inte riktigt varför det är skönt att sova (om man bortser från den fysiska uppmuntran man får när man "får" somna om igen på morgonen). Det är inte som att det känns värt mödan att spendera en tredjedel av sitt liv i drömmarnas värld, om man bortser från faktumet att vår fysiologi kräver det. Det finns stunder då drömmar är kul, men för det mesta är de bara konstiga.
Jag gillar tanken på att det skulle kunna vara det subliminala som lockar tanken för sömnen, som en slags bok som kallar på sin läsare.
Jag får väl avsluta detta sena inlägg med ett godnatt, för jag vill trots allt inte vara vaken mer! :)
Jag gillar tanken på att det skulle kunna vara det subliminala som lockar tanken för sömnen, som en slags bok som kallar på sin läsare.
Jag får väl avsluta detta sena inlägg med ett godnatt, för jag vill trots allt inte vara vaken mer! :)
Öppen källkod.
Idag blir det ett ämne jag brinner för och titeln har redan avslöjat allt! Open source, eller öppen källkod är ett till synes ganska nytt begrepp, relativt till informationsålderns tidsspann. Allt började med fri mjukvara (Free software) vilket var, och fortfarande är, en ganska liberal syn på hur mjukvara borde vara, men detta är skilt från öppen källkod. Richard Stallman är en av pionjärerna inom området (Free software) och han startade den ideella organisationen Free Software Foundation. Otroligt intelligent människa och jag håller med honom i många punkter, men han har vissa brister i sina argument, enligt mig.
Tror man på fri mjukvara, så tror man på att man skall ha vissa rättigheter när man tar emot/köper mjukvara. Man kan sammanfatta det som att man har rätt att modifiera och distribuera modifierad källkod helt fritt, förutsatt att min kopia ger samma rättigheter. Alltså om du säljer mig ett program så har jag rätt att få källkoden, samt ändra den och sälja eller ge bort det. Jag måste då ge dem som tar min version samma rättigheter.
Steget som gör mjukvaran än lite mer sluten är öppen källkod. Jag anser att alla borde ha rätt att kunna granska koden vi exekverar på våra datorer, men jag är däremot inte helt med i att andra ska få rättigheten att sälja/ge mjukvaran vidare. Det fungerar i vissa sammanhang och det bästa exemplet där det är befogat är helt klart Linux-kärnan enligt mig. Jag kan diskutera detta ämnet i oändlighet, men jag tänker att jag mjukar upp er med denna lektion, så kommer vi till de arga nedlåtande talen mot M$ senare ;)
Tror man på fri mjukvara, så tror man på att man skall ha vissa rättigheter när man tar emot/köper mjukvara. Man kan sammanfatta det som att man har rätt att modifiera och distribuera modifierad källkod helt fritt, förutsatt att min kopia ger samma rättigheter. Alltså om du säljer mig ett program så har jag rätt att få källkoden, samt ändra den och sälja eller ge bort det. Jag måste då ge dem som tar min version samma rättigheter.
Steget som gör mjukvaran än lite mer sluten är öppen källkod. Jag anser att alla borde ha rätt att kunna granska koden vi exekverar på våra datorer, men jag är däremot inte helt med i att andra ska få rättigheten att sälja/ge mjukvaran vidare. Det fungerar i vissa sammanhang och det bästa exemplet där det är befogat är helt klart Linux-kärnan enligt mig. Jag kan diskutera detta ämnet i oändlighet, men jag tänker att jag mjukar upp er med denna lektion, så kommer vi till de arga nedlåtande talen mot M$ senare ;)
Ingen kan leka med mina ordlekar.
Det tråkiga med riktigt kluriga ordlekar, eller sätt att leka med ord, är att det är att de ofta inte säger någonting speciellt. Det är tråkigt att tråkiga tråkigheter är så tråkiga, eller det är tråkigt att det är tråkigt. Händelsen i detta rummet, i denna tiden är helt enkelt: här just nu. Är du med mig? Det är klart du inte är, du kan omöjligt vara här just nu ;)
Jag tycker dock att det är trevligt med extrapoleringar i skrift, då man kan tillföra så mycket information, som känslor. Det låter kanske lite långsökt, speciellt för er som inte gillar att läsa flashig formalia, men jag menar det skulle ju vara sorgligt om jag nedvärderade era briljanta sinnen. Jag är säker på att alla har förmågan att förstå, om ni bara vill. Ni kanske till och med kan uppskatta det, eller åtminstone låtsas :)
Jag fick inte särskilt många kommentarer från föregående post, inte för att det inte var förväntat (logiska- lingvistiska negeringar är alltid roliga att tackla), men jag fick otroligt nog en/två motiverande uppmuntran(ingar? ;) till fortsatta diskussioner. Tänka sig vad lite som behövs för att man skall fatta ork för att fortsätta, om vi ändå uppfunnit motorer som gick på sådan drivkraft.
Jag tycker dock att det är trevligt med extrapoleringar i skrift, då man kan tillföra så mycket information, som känslor. Det låter kanske lite långsökt, speciellt för er som inte gillar att läsa flashig formalia, men jag menar det skulle ju vara sorgligt om jag nedvärderade era briljanta sinnen. Jag är säker på att alla har förmågan att förstå, om ni bara vill. Ni kanske till och med kan uppskatta det, eller åtminstone låtsas :)
Jag fick inte särskilt många kommentarer från föregående post, inte för att det inte var förväntat (logiska- lingvistiska negeringar är alltid roliga att tackla), men jag fick otroligt nog en/två motiverande uppmuntran(ingar? ;) till fortsatta diskussioner. Tänka sig vad lite som behövs för att man skall fatta ork för att fortsätta, om vi ändå uppfunnit motorer som gick på sådan drivkraft.
"Världen är inte...
.. redo för mina teknologiska framsteg". Det skulle jag förmedla om jag var en utomjording av rasen Asgard, från Stargate SG-1. För er som inte gillar sci-fi kan jag gladerligen säga: Ja, Asgard rasen låter familjär. Kanske har du hört talas om Asagudarna, från nordisk mytologi? Faktum är att alla borde titta på sci-fi, för det finns så många trevliga referenser och man kanske lär sig något från dem?
Anledningen till det översatta "citatet"/rubriken är för att jag är inte säker på att jag orkar fortsätta skriva här. Jag har fått ganska bra kritik av några stycken, men inte många, och det är inte många som kommenterar på de väldigt intima sessioner jag bidrar med. Jag har, som du märker, självklart tappat perspektiv och initialt syfte, men så kan det vara.
Vill du fortsätta läsa mina brilljanta punch-lines och/eller höra om mina äventryliga analytiska upptäckter? KOMMENTERA :)
Anledningen till det översatta "citatet"/rubriken är för att jag är inte säker på att jag orkar fortsätta skriva här. Jag har fått ganska bra kritik av några stycken, men inte många, och det är inte många som kommenterar på de väldigt intima sessioner jag bidrar med. Jag har, som du märker, självklart tappat perspektiv och initialt syfte, men så kan det vara.
Vill du fortsätta läsa mina brilljanta punch-lines och/eller höra om mina äventryliga analytiska upptäckter? KOMMENTERA :)
Subliminal modulation.
Det måste finnas någon som tänker att jag härmed ska presentera en tes i tankeöverföring, eller telekinesi, men hör och häpna: tyvärr. Jag skulle dock vilja påpeka att även om så må vara fallet, som kan verka ytterst paradoxalt, så är det inte meningen. Kanske jag förmedlar sådana teser subliminalt, men utan att yttra för mycket så kan jag glädja dig med att inte ens jag hittar ord för att beskriva egenskaperna hos sådana extrapoleringar av ord som är tankar. Oj vad jag snurrar till det för oss båda. Jag kan ju inte förmå mig att störa den fina viljestyrka som får dig att fortsätta läsa dessa abnorma förvrängningar som vi kallar förmedlingar av just ord och tankar, för du är ju intresserad eller hur?
Tillbaka till ämnet (haha), jag älskar den här låten:
En oputsad klenod, som säkert kändes välpolerad under skapandets tidsepok (notera min välvilja till uttrycket). Många ungdomar, mig inkluderat, förstår ofta inte hur folk kan tycka att musiken "då" var så mycket bättre. Något jag absolut inte håller med om, även om jag tycker det. (Nu när jag satt detta obskyra inlägg i rörelse, kan jag lika gärna fortsätta). Många av låtarna från förr har en tendens att överdrivas, av subjektiva människor, som tidslösa. Någonting som jag håller med om, till viss mån.
I låten ovan kan jag hitta element som helt klart kan beskrivas som tidlösa: nämligen melodin, kombinerat med den väl framförda sången och lyriken. Allt annat är kasst, jämfört med dagens mått. Detta är självklart en subjektiv analys, skriven av ett tämligen subjektivt sinne, men tänk på det: en nyinspelning av denna låt, mixad och reglerad till fördärv, hade kunnat slå topplistor. Har jag fel? Jag älskar denna låten!
Tillbaka till ämnet (haha), jag älskar den här låten:
En oputsad klenod, som säkert kändes välpolerad under skapandets tidsepok (notera min välvilja till uttrycket). Många ungdomar, mig inkluderat, förstår ofta inte hur folk kan tycka att musiken "då" var så mycket bättre. Något jag absolut inte håller med om, även om jag tycker det. (Nu när jag satt detta obskyra inlägg i rörelse, kan jag lika gärna fortsätta). Många av låtarna från förr har en tendens att överdrivas, av subjektiva människor, som tidslösa. Någonting som jag håller med om, till viss mån.
I låten ovan kan jag hitta element som helt klart kan beskrivas som tidlösa: nämligen melodin, kombinerat med den väl framförda sången och lyriken. Allt annat är kasst, jämfört med dagens mått. Detta är självklart en subjektiv analys, skriven av ett tämligen subjektivt sinne, men tänk på det: en nyinspelning av denna låt, mixad och reglerad till fördärv, hade kunnat slå topplistor. Har jag fel? Jag älskar denna låten!
Hem ljuva hem.
Efter tentor och allt vad som nu var så begav jag och Marielle oss till hennes mamma. På lördagen så körde vi från Kullavik till Kinna, för att hälsa på mormodern. Vi åkte tillbaka samma dag och väl hemma var det fler sociala tillställningar som skulle omfamnas. Idag kom vi hem och nu är jag otroligt lättad. Tro mig inte fel, jag gillar sociala sammankomster, men med en massa skrikande barn och brist på hjärnvila så är det otroligt skönt att komma hem och få vara sig själv; slashas som man är. Jag menar jag hade precis ett himla sjå med plugg hit och dit.
Mobilen visar sig vara väldigt trevlig att ha på tåget, då man kan titta på film/serie på den. Det var rätt skönt faktiskt.
Mobilen visar sig vara väldigt trevlig att ha på tåget, då man kan titta på film/serie på den. Det var rätt skönt faktiskt.
Stunden jag inte väntat på.
Det är lite komiskt hur jag bara för några dagar sedan pratade om parallellism och simultanförmågor, när jag imorgon har tenta i ett ämne som i allra högsta grad handlar om parallellism. Parallella processer - Ett ämne som handlar design och lösningar på topologiproblem och synkroniseringsproblem inom programmering, som man blir utsatt av när man ska skriva kod som exekverar parallellt. Det vill säga: när två, eller fler rader kod exekverar samtidig på flera processorkärnor. Det är ett ganska omfattande, men roligt ämne.
Härnäst: Fortsättningen på Spider Man 3 :)
Härnäst: Fortsättningen på Spider Man 3 :)
Lugnet innan stormen.
Har haft en väldigt lugn och skön vecka. Mina gruppmedlemmar och jag har inte varit nåbara fram till idag, då förra veckan var en ledig vecka. Inofficiellt, det vill säga. Idag har vi suttit i skolan från kl 10:00 till 19:00 och råpluggat, för vi har ett veckoslut som är något helt annat än roligt. På torsdag är det en inlämning och på fredag har vi en tenta samt en deltenta.
Det är nog säkert att säga att imorgon inte kommer att vara en särskilt roligt dag det heller. Men nu: Star Trek och The Big Bang Theory! :)
Det är nog säkert att säga att imorgon inte kommer att vara en särskilt roligt dag det heller. Men nu: Star Trek och The Big Bang Theory! :)
Om bara; livet och korrelationer.
Som ni säkert redan märkt så gillar jag rubriker som skulle kunna vara titlar på halvflummig svensk lär-dig-leva-livet-litteratur. Det ska finnas en stark anknytning till innehållet, men samtidigt vara obegripligt nog för att få förfatattaren att framstå som en kompetent individ. Man kan sätta många ord på sådana som mig, bland andra: mupp, nisse, tomte, med flera. Nåväl, tillbaka till det icke-ännu-existerande ämnet.
Jag har otroligt dålig simultanförmåga. Så dålig så att jag nästan skrämmer mig själv många gånger. Jag kan sitta och läsa en oviktig artikel på nätet, medan Marielle försöker säga något viktigt, utan att förstå vad hon säger. Jag hör vad hon säger, men hjärnan börjar inte processera det förän efter några sekunder. Det är som att information från två håll interpoleras.
Engagera sig i en aktivitet - Mottaga inkommande signal - Försöker avsluta nuvarande process - Hoppas innerligt på att buffern inte fyllts för att säkert kunna påbörja den nya, mer kritiska, aktiviteten.
Detta är snarlikt oberoende av vilken/vilka aktiviteter som sker. Jag anser mig själv vara en relativt kompetent gitarrist och sångare. Jag vill kunna göra båda samtidigt, men det är oftast tvärt omöjligt. Jag har analyserat korrelationerna och faktiskt kommit fram till att hjärnan kvickt alternerar fokus, vilket gör att sammanhanget blir oerhört dåligt.
För de teknik-intresserade kan man dra en parallell till processorer. Min hjärna helt klart är enkärnig - Det går bara att exekvera en instruktion samtidigt. Jag tror helhjärtat på att kvinnor har en bättre simultanförmåga och därmed har de hjärnor som kan klassas flerkärniga - Exekvera två, eller flera instruktioner samtidigt.
Jag har otroligt dålig simultanförmåga. Så dålig så att jag nästan skrämmer mig själv många gånger. Jag kan sitta och läsa en oviktig artikel på nätet, medan Marielle försöker säga något viktigt, utan att förstå vad hon säger. Jag hör vad hon säger, men hjärnan börjar inte processera det förän efter några sekunder. Det är som att information från två håll interpoleras.
Engagera sig i en aktivitet - Mottaga inkommande signal - Försöker avsluta nuvarande process - Hoppas innerligt på att buffern inte fyllts för att säkert kunna påbörja den nya, mer kritiska, aktiviteten.
Detta är snarlikt oberoende av vilken/vilka aktiviteter som sker. Jag anser mig själv vara en relativt kompetent gitarrist och sångare. Jag vill kunna göra båda samtidigt, men det är oftast tvärt omöjligt. Jag har analyserat korrelationerna och faktiskt kommit fram till att hjärnan kvickt alternerar fokus, vilket gör att sammanhanget blir oerhört dåligt.
För de teknik-intresserade kan man dra en parallell till processorer. Min hjärna helt klart är enkärnig - Det går bara att exekvera en instruktion samtidigt. Jag tror helhjärtat på att kvinnor har en bättre simultanförmåga och därmed har de hjärnor som kan klassas flerkärniga - Exekvera två, eller flera instruktioner samtidigt.
Gemensam förlust.
Idag skrev Daniel Gildenlöw ett mycket tänkvärt blogginlägg och jag kan ju inget annat än instämma. Jag har inte tänkt på det, på ett så raffinerat och insiktsfullt vis som han uttrycker det, men jag har nuddat kring tankegångar som gemensam förlust och hur den skiljer sig runt om i världen. Läs och beundra denna otroligt begåvad man.
Daniel Gildenlöw är för övrigt den enda människa, förutom mina nära och kära, som jag ser upp till och näst intill dyrkar. Jag tycker själv att jag är otroligt löjlig, då jag känner mig lite som en 15 årig tjej på en *insert famous person here*-konsert varje gång jag går på deras spelningar, för att inte tala om de gånger jag pratat med dem. Han är alltså en förebild som man på något sätt dyrkar, och folk kallar mig klok.
För er som inte vet, Daniel Gildenlöw är sångare, gitarrist och helt enkelt den främsta personen i bandet Pain of Salvation. Jag har kommit fram till att den enda möjliga anledningen till att jag lyfter upp honom så är för att han tilltalar mig med egenskaper som jag vill besitta. Han är en otroligt begåvad musiker, han är klyftig som få och använder sin list i sin musik. Han är dessutom otroligt trevlig vilket, med tanke på många av låtarna han skrivit, känns avlägset. Det är en egenskap jag gillar honom lite extra för, just med tanke på hans ibland lite aggressiva infallsvinklar i musiken.
Jag har, för att rikta fokus lite mer till mig själv, lånat boken American Gods an författaren Neil Gaiman, på biblioteket idag. Den verkar riktigt bra.
Daniel Gildenlöw är för övrigt den enda människa, förutom mina nära och kära, som jag ser upp till och näst intill dyrkar. Jag tycker själv att jag är otroligt löjlig, då jag känner mig lite som en 15 årig tjej på en *insert famous person here*-konsert varje gång jag går på deras spelningar, för att inte tala om de gånger jag pratat med dem. Han är alltså en förebild som man på något sätt dyrkar, och folk kallar mig klok.
För er som inte vet, Daniel Gildenlöw är sångare, gitarrist och helt enkelt den främsta personen i bandet Pain of Salvation. Jag har kommit fram till att den enda möjliga anledningen till att jag lyfter upp honom så är för att han tilltalar mig med egenskaper som jag vill besitta. Han är en otroligt begåvad musiker, han är klyftig som få och använder sin list i sin musik. Han är dessutom otroligt trevlig vilket, med tanke på många av låtarna han skrivit, känns avlägset. Det är en egenskap jag gillar honom lite extra för, just med tanke på hans ibland lite aggressiva infallsvinklar i musiken.
Jag har, för att rikta fokus lite mer till mig själv, lånat boken American Gods an författaren Neil Gaiman, på biblioteket idag. Den verkar riktigt bra.
Stand by.
Ja du, nu skriver jag här igen. Jag förväntar mig inte att någon har saknat mig under de få dagar jag inte "hört av mig", men jag kände att jag hade någon form utav plikt.
Jag har köpt och fått hem en fin Samsung Galaxy S, som jag gillar starkt! Rootade den tidigt och flashade om den så att en ny kärna körs på den. När jag hörde att filsystemet var en modifierad variant av FAT blev jag lite rädd. Som tur är är folket på Google smarta och väljer Linux-kärnan, som är så bra, och att man kan enkelt bygga egna varianter av kärnan. Detta leder, i vanlig ordning, till att smarta folk fixar problem som FAT, och gör så att telefonen stödjer filsystemet som Ext4, som presterar upp mot det dubbla. Jag är en sådan nörd, och det är skönt att man kan utöva sina nörd-fantasier på sin telefon nu också, äntligen. Σ: Riktigt bra och kul telefon!
Vad ska man prata om mer mån' tro? Marielle fyller år idag (tekniskt sätt igår, men jag har tappat tidsuppfattningen) och jag tror hon fick en fin dag. Jag vet inte varför, men jag måste byta ämne igen... Jag har lyssnat på White Stripes en del på senaste. Det är något med deras låt Blue Orchid...
Jag har köpt och fått hem en fin Samsung Galaxy S, som jag gillar starkt! Rootade den tidigt och flashade om den så att en ny kärna körs på den. När jag hörde att filsystemet var en modifierad variant av FAT blev jag lite rädd. Som tur är är folket på Google smarta och väljer Linux-kärnan, som är så bra, och att man kan enkelt bygga egna varianter av kärnan. Detta leder, i vanlig ordning, till att smarta folk fixar problem som FAT, och gör så att telefonen stödjer filsystemet som Ext4, som presterar upp mot det dubbla. Jag är en sådan nörd, och det är skönt att man kan utöva sina nörd-fantasier på sin telefon nu också, äntligen. Σ: Riktigt bra och kul telefon!
Vad ska man prata om mer mån' tro? Marielle fyller år idag (tekniskt sätt igår, men jag har tappat tidsuppfattningen) och jag tror hon fick en fin dag. Jag vet inte varför, men jag måste byta ämne igen... Jag har lyssnat på White Stripes en del på senaste. Det är något med deras låt Blue Orchid...
Makt medför risk för arogans.
Jag blir ibland fruktansvärt trött på makten lärare har. Elever får inte lämna in arbeten en minut för sent, för oss är för sent alldeles för sent. En lärare kan däremot komma undan med att inte notifiera om sin frånvaro från föreläsningar, utan vidare tillsägelser. De kan uppdatera viktiga saker, som examinationssätt, väldigt sent och långt efter andra uppdateringar på kurshemsidor, och hävda att det är mitt ansvar att vara "uppdaterad". De kan även undanhålla viktig information om hur vida poäng kan tillgodoses på omtentamina eller dylikt, tydligen. Jag har precis kämpat genom det senaste.
Jag kan helt enkelt inte få ur min examinator om jag kan tillgodose poäng från en hemtentamen till en omtenta. Jag kan anta, men det kommer jag ju inte långt på.
Man skall inte dra dem alla över en kant dock. Det finns många lärare och examinatorer som förtjänar högar av guld för deras prestationer. Vi kan trots allt tacka en hel del människor för den kunskapen vi har idag, även om många vill tänka sig att allt kom från självstudier.
Hur som helst, jag vill inte förudmjuka/upplyfta fel människor något mer nu. Ta hand om varandra, pussar, kramar, peace out och allt sånt där :)
Jag kan helt enkelt inte få ur min examinator om jag kan tillgodose poäng från en hemtentamen till en omtenta. Jag kan anta, men det kommer jag ju inte långt på.
Man skall inte dra dem alla över en kant dock. Det finns många lärare och examinatorer som förtjänar högar av guld för deras prestationer. Vi kan trots allt tacka en hel del människor för den kunskapen vi har idag, även om många vill tänka sig att allt kom från självstudier.
Hur som helst, jag vill inte förudmjuka/upplyfta fel människor något mer nu. Ta hand om varandra, pussar, kramar, peace out och allt sånt där :)
