Om bara; livet och korrelationer.

Som ni säkert redan märkt så gillar jag rubriker som skulle kunna vara titlar på halvflummig svensk lär-dig-leva-livet-litteratur. Det ska finnas en stark anknytning till innehållet, men samtidigt vara obegripligt nog för att få förfatattaren att framstå som en kompetent individ. Man kan sätta många ord på sådana som mig, bland andra: mupp, nisse, tomte, med flera. Nåväl, tillbaka till det icke-ännu-existerande ämnet.

Jag har otroligt dålig simultanförmåga. Så dålig så att jag nästan skrämmer mig själv många gånger. Jag kan sitta och läsa en oviktig artikel på nätet, medan Marielle försöker säga något viktigt, utan att förstå vad hon säger. Jag hör vad hon säger, men hjärnan börjar inte processera det förän efter några sekunder. Det är som att information från två håll interpoleras.

Engagera sig i en aktivitet - Mottaga inkommande signal - Försöker avsluta nuvarande process - Hoppas innerligt på att buffern inte fyllts för att säkert kunna påbörja den nya, mer kritiska, aktiviteten.

Detta är snarlikt oberoende av vilken/vilka aktiviteter som sker. Jag anser mig själv vara en relativt kompetent gitarrist och sångare. Jag vill kunna göra båda samtidigt, men det är oftast tvärt omöjligt. Jag har analyserat korrelationerna och faktiskt kommit fram till att hjärnan kvickt alternerar fokus, vilket gör att sammanhanget blir oerhört dåligt.

För de teknik-intresserade kan man dra en parallell till processorer. Min hjärna helt klart är enkärnig - Det går bara att exekvera en instruktion samtidigt. Jag tror helhjärtat på att kvinnor har en bättre simultanförmåga och därmed har de hjärnor som kan klassas flerkärniga - Exekvera två, eller flera instruktioner samtidigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0