Kalibrera frustrationen.

Hade precis en dugga (deltenta, där man kan räkna med resultatet på den faktiska tentan), vilket gick fruktansvärt dåligt. Vi har pluggat intensivt i fyra dagar och jag kände att jag hade god förståelse för mer än vad som borde betraktas som en rimlig godkänd-nivå. Självklart kommer man till duggan och så är den fullkomligt vidrig. Inte för att den var svår, men för att man hade för lite tid. Kombinera detta med att jag måste ha en dålig dag eller något, för taktiken jag lade upp var usel, vilket är ovant mig.

På en dugga räknas bara svaret som rätt, om svaret är rätt, som är skilt från tentamina där uträkningen och förståelsen är det viktiga. Här var det komplicerade uträkningar, som var väldigt lätta att göra fel på, men svaret var det viktiga. Notera här att med komplexitet menar jag tiden det tar att räkna ut samt hur lätt det är att göra fel. Sånt blir jag otroligt frustrerad på, för det visar hur lite examinatorer bryr sig om vad man faktiskt kan.

I övrigt tycker jag att hela upplägget med sal-tentor är defekt och korrupt in i kärnan, citera mig gärna. Tydligen krävs det av lärare (examinatorer eller kursansvariga?), att de har en viss kvot med tentamensresultat från elever, per år. Jag orkar dock inte, i detta inlägget, debattera för varför vi borde helt avlägsna tentor, eller i vart fall byta ut det mot något annat, men jag tycker att "dem där uppe" borde revidera när, hur bra och varför man har förståelse för ett ämne.

Jag blev ombedd av min kära flicka att påpeka att snubben i videon nedan inte är jag.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0