Gemensam förlust.
Idag skrev Daniel Gildenlöw ett mycket tänkvärt blogginlägg och jag kan ju inget annat än instämma. Jag har inte tänkt på det, på ett så raffinerat och insiktsfullt vis som han uttrycker det, men jag har nuddat kring tankegångar som gemensam förlust och hur den skiljer sig runt om i världen. Läs och beundra denna otroligt begåvad man.
Daniel Gildenlöw är för övrigt den enda människa, förutom mina nära och kära, som jag ser upp till och näst intill dyrkar. Jag tycker själv att jag är otroligt löjlig, då jag känner mig lite som en 15 årig tjej på en *insert famous person here*-konsert varje gång jag går på deras spelningar, för att inte tala om de gånger jag pratat med dem. Han är alltså en förebild som man på något sätt dyrkar, och folk kallar mig klok.
För er som inte vet, Daniel Gildenlöw är sångare, gitarrist och helt enkelt den främsta personen i bandet Pain of Salvation. Jag har kommit fram till att den enda möjliga anledningen till att jag lyfter upp honom så är för att han tilltalar mig med egenskaper som jag vill besitta. Han är en otroligt begåvad musiker, han är klyftig som få och använder sin list i sin musik. Han är dessutom otroligt trevlig vilket, med tanke på många av låtarna han skrivit, känns avlägset. Det är en egenskap jag gillar honom lite extra för, just med tanke på hans ibland lite aggressiva infallsvinklar i musiken.
Jag har, för att rikta fokus lite mer till mig själv, lånat boken American Gods an författaren Neil Gaiman, på biblioteket idag. Den verkar riktigt bra.
Daniel Gildenlöw är för övrigt den enda människa, förutom mina nära och kära, som jag ser upp till och näst intill dyrkar. Jag tycker själv att jag är otroligt löjlig, då jag känner mig lite som en 15 årig tjej på en *insert famous person here*-konsert varje gång jag går på deras spelningar, för att inte tala om de gånger jag pratat med dem. Han är alltså en förebild som man på något sätt dyrkar, och folk kallar mig klok.
För er som inte vet, Daniel Gildenlöw är sångare, gitarrist och helt enkelt den främsta personen i bandet Pain of Salvation. Jag har kommit fram till att den enda möjliga anledningen till att jag lyfter upp honom så är för att han tilltalar mig med egenskaper som jag vill besitta. Han är en otroligt begåvad musiker, han är klyftig som få och använder sin list i sin musik. Han är dessutom otroligt trevlig vilket, med tanke på många av låtarna han skrivit, känns avlägset. Det är en egenskap jag gillar honom lite extra för, just med tanke på hans ibland lite aggressiva infallsvinklar i musiken.
Jag har, för att rikta fokus lite mer till mig själv, lånat boken American Gods an författaren Neil Gaiman, på biblioteket idag. Den verkar riktigt bra.
Kommentarer
Trackback
