Ingen kan leka med mina ordlekar.

Det tråkiga med riktigt kluriga ordlekar, eller sätt att leka med ord, är att det är att de ofta inte säger någonting speciellt. Det är tråkigt att tråkiga tråkigheter är så tråkiga, eller det är tråkigt att det är tråkigt. Händelsen i detta rummet, i denna tiden är helt enkelt: här just nu. Är du med mig? Det är klart du inte är, du kan omöjligt vara här just nu ;)

Jag tycker dock att det är trevligt med extrapoleringar i skrift, då man kan tillföra så mycket information, som känslor. Det låter kanske lite långsökt, speciellt för er som inte gillar att läsa flashig formalia, men jag menar det skulle ju vara sorgligt om jag nedvärderade era briljanta sinnen. Jag är säker på att alla har förmågan att förstå, om ni bara vill. Ni kanske till och med kan uppskatta det, eller åtminstone låtsas :)

Jag fick inte särskilt många kommentarer från föregående post, inte för att det inte var förväntat (logiska- lingvistiska negeringar är alltid roliga att tackla), men jag fick otroligt nog en/två motiverande uppmuntran(ingar? ;) till fortsatta diskussioner. Tänka sig vad lite som behövs för att man skall fatta ork för att fortsätta, om vi ändå uppfunnit motorer som gick på sådan drivkraft.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0