OblivionOcean

Som ni säkert redan märkt så gillar jag rubriker som skulle kunna vara titlar på halvflummig svensk lär-dig-leva-livet-litteratur. Det ska finnas en stark anknytning till innehållet, men samtidigt vara obegripligt nog för att få förfatattaren att framstå som en kompetent individ. Man kan sätta många ord på sådana som mig, bland andra: mupp, nisse, tomte, med flera. Nåväl, tillbaka till det icke-ännu-existerande ämnet.

Jag har otroligt dålig simultanförmåga. Så dålig så att jag nästan skrämmer mig själv många gånger. Jag kan sitta och läsa en oviktig artikel på nätet, medan Marielle försöker säga något viktigt, utan att förstå vad hon säger. Jag hör vad hon säger, men hjärnan börjar inte processera det förän efter några sekunder. Det är som att information från två håll interpoleras.

Engagera sig i en aktivitet - Mottaga inkommande signal - Försöker avsluta nuvarande process - Hoppas innerligt på att buffern inte fyllts för att säkert kunna påbörja den nya, mer kritiska, aktiviteten.

Detta är snarlikt oberoende av vilken/vilka aktiviteter som sker. Jag anser mig själv vara en relativt kompetent gitarrist och sångare. Jag vill kunna göra båda samtidigt, men det är oftast tvärt omöjligt. Jag har analyserat korrelationerna och faktiskt kommit fram till att hjärnan kvickt alternerar fokus, vilket gör att sammanhanget blir oerhört dåligt.

För de teknik-intresserade kan man dra en parallell till processorer. Min hjärna helt klart är enkärnig - Det går bara att exekvera en instruktion samtidigt. Jag tror helhjärtat på att kvinnor har en bättre simultanförmåga och därmed har de hjärnor som kan klassas flerkärniga - Exekvera två, eller flera instruktioner samtidigt.

Idag skrev Daniel Gildenlöw ett mycket tänkvärt blogginlägg och jag kan ju inget annat än instämma. Jag har inte tänkt på det, på ett så raffinerat och insiktsfullt vis som han uttrycker det, men jag har nuddat kring tankegångar som gemensam förlust och hur den skiljer sig runt om i världen. Läs och beundra denna otroligt begåvad man.

Daniel Gildenlöw är för övrigt den enda människa, förutom mina nära och kära, som jag ser upp till och näst intill dyrkar. Jag tycker själv att jag är otroligt löjlig, då jag känner mig lite som en 15 årig tjej på en *insert famous person here*-konsert varje gång jag går på deras spelningar, för att inte tala om de gånger jag pratat med dem. Han är alltså en förebild som man på något sätt dyrkar, och folk kallar mig klok.

För er som inte vet, Daniel Gildenlöw är sångare, gitarrist och helt enkelt den främsta personen i bandet Pain of Salvation. Jag har kommit fram till att den enda möjliga anledningen till att jag lyfter upp honom så är för att han tilltalar mig med egenskaper som jag vill besitta. Han är en otroligt begåvad musiker, han är klyftig som få och använder sin list i sin musik. Han är dessutom otroligt trevlig vilket, med tanke på många av låtarna han skrivit, känns avlägset. Det är en egenskap jag gillar honom lite extra för, just med tanke på hans ibland lite aggressiva infallsvinklar i musiken.

Jag har, för att rikta fokus lite mer till mig själv, lånat boken American Gods an författaren Neil Gaiman, på biblioteket idag. Den verkar riktigt bra.

Ja du, nu skriver jag här igen. Jag förväntar mig inte att någon har saknat mig under de få dagar jag inte "hört av mig", men jag kände att jag hade någon form utav plikt.

Jag har köpt och fått hem en fin Samsung Galaxy S, som jag gillar starkt! Rootade den tidigt och flashade om den så att en ny kärna körs på den. När jag hörde att filsystemet var en modifierad variant av FAT blev jag lite rädd. Som tur är är folket på Google smarta och väljer Linux-kärnan, som är så bra, och att man kan enkelt bygga egna varianter av kärnan. Detta leder, i vanlig ordning, till att smarta folk fixar problem som FAT, och gör så att telefonen stödjer filsystemet som Ext4, som presterar upp mot det dubbla. Jag är en sådan nörd, och det är skönt att man kan utöva sina nörd-fantasier på sin telefon nu också, äntligen. Σ: Riktigt bra och kul telefon!

Vad ska man prata om mer mån' tro? Marielle fyller år idag (tekniskt sätt igår, men jag har tappat tidsuppfattningen) och jag tror hon fick en fin dag. Jag vet inte varför, men jag måste byta ämne igen... Jag har lyssnat på White Stripes en del på senaste. Det är något med deras låt Blue Orchid...

Jag blir ibland fruktansvärt trött på makten lärare har. Elever får inte lämna in arbeten en minut för sent, för oss är för sent alldeles för sent. En lärare kan däremot komma undan med att inte notifiera om sin frånvaro från föreläsningar, utan vidare tillsägelser. De kan uppdatera viktiga saker, som examinationssätt, väldigt sent och långt efter andra uppdateringar på kurshemsidor, och hävda att det är mitt ansvar att vara "uppdaterad". De kan även undanhålla viktig information om hur vida poäng kan tillgodoses på omtentamina eller dylikt, tydligen. Jag har precis kämpat genom det senaste.

Jag kan helt enkelt inte få ur min examinator om jag kan tillgodose poäng från en hemtentamen till en omtenta. Jag kan anta, men det kommer jag ju inte långt på.

Man skall inte dra dem alla över en kant dock. Det finns många lärare och examinatorer som förtjänar högar av guld för deras prestationer. Vi kan trots allt tacka en hel del människor för den kunskapen vi har idag, även om många vill tänka sig att allt kom från självstudier.

Hur som helst, jag vill inte förudmjuka/upplyfta fel människor något mer nu. Ta hand om varandra, pussar, kramar, peace out och allt sånt där :)

Hade precis en dugga (deltenta, där man kan räkna med resultatet på den faktiska tentan), vilket gick fruktansvärt dåligt. Vi har pluggat intensivt i fyra dagar och jag kände att jag hade god förståelse för mer än vad som borde betraktas som en rimlig godkänd-nivå. Självklart kommer man till duggan och så är den fullkomligt vidrig. Inte för att den var svår, men för att man hade för lite tid. Kombinera detta med att jag måste ha en dålig dag eller något, för taktiken jag lade upp var usel, vilket är ovant mig.

På en dugga räknas bara svaret som rätt, om svaret är rätt, som är skilt från tentamina där uträkningen och förståelsen är det viktiga. Här var det komplicerade uträkningar, som var väldigt lätta att göra fel på, men svaret var det viktiga. Notera här att med komplexitet menar jag tiden det tar att räkna ut samt hur lätt det är att göra fel. Sånt blir jag otroligt frustrerad på, för det visar hur lite examinatorer bryr sig om vad man faktiskt kan.

I övrigt tycker jag att hela upplägget med sal-tentor är defekt och korrupt in i kärnan, citera mig gärna. Tydligen krävs det av lärare (examinatorer eller kursansvariga?), att de har en viss kvot med tentamensresultat från elever, per år. Jag orkar dock inte, i detta inlägget, debattera för varför vi borde helt avlägsna tentor, eller i vart fall byta ut det mot något annat, men jag tycker att "dem där uppe" borde revidera när, hur bra och varför man har förståelse för ett ämne.

Jag blev ombedd av min kära flicka att påpeka att snubben i videon nedan inte är jag.

.. minus turbulens. Internskämt, eller rättare sagt internord, ursäkta mig. Jag köpte en Samsung Galaxy S igår och nu är det bara att vänta på att den ska vara framme, vilande i min handflata :) Anledningen till detta korta inlägg är för att det är så tidigt på morgonen och jag väntar på mitt kaffe. Ni får alltså vänta på mina obegåvade formuleringar!

Godmorgon.

Just nu är det en sådan där intensiv pluggperiod, vilket förmodligen kommer hålla i sig i några veckor för min del. Jag är så stolt över min kära Marielle som sitter flitigt hela dagarna i biblioteket och pluggar på sitt. Hon säger själv att hon "ordbajsar", men jag vill tänka att hon förvirrar det med hennes otroliga förmåga att formulera skilda infallsvinklar, för en bättre uppfattning och förmedling av förståelse. Jag gillar att vrida på saker, det har du väl förstått?

I en sal, inte så långt ifrån min kära fästmö, så har jag suttit i en annorlunda plugg-cirkel, med helt skilda plugg-cykler. Vi har alltså suttit samma tider och pluggat, men den aktiva perioden har varit trängre, då den skett intervall-vis. Usch, nu har jag vridit på detta så att jag själv nästan inte förstår vad mitt syfte är. Slutsatsen är i alla fall att Marielle har varit duktigare än vad jag har varit, även om jag suttit lika lång tid som henne. Jag känner dock att jag lärt mig otroligt mycket, så allt har inte varit förgäves, detta blogginlägget inkluderat.

Idag, av en slump (egentligen inte), så kom jag på en tatuering jag tror jag vill ha. Åtminstone ungefär, vilket i mitt fall skall tolkas väldigt bokstavligt. Låt mig förenkla, sammanfatta och komma med en klarhet på vad jag just sa: "∞ ≠ sin(x)", men man kan kombinera. Dagens fråga: hur gör man det? Kan du hitta en formel som liknar båda, men som innehåller en av dem? (Kan jag göra det)/(kan någon göra det)? Svaret på den sista är: Kanske.

Jag har en hatkärlek till smillies, eller "tecken som ska se ut som att du gör ett ansiktsuttryck". Jag tycker genuint att de förmedlar känslor som ofta försvinner i text man skriver. Detta är emellertid nästan endast då man skriver korta meningar, som i sociala medier. Jag försöker däremot undvika dem i denna bloggen, exempelvis, då jag anser att meningen är att jag skall försöka förmedla känslan i ord.  Skriver jag ett mail så använder jag det inte alls, för då är det frågan om svar eller frågor, som skall vara känslolösa, eller neutrala om du vill.

Här har det nog hänt att jag lagt till en och annan smil-representation, och detta är ju egentligen gränsfall. Jag försöker ju, som sagt, förmedla känslor och inte känslokalla uttalanden. Det blir så stelt utan dem :)

"f(x) = √(x^2 - 3x + 10), f'(x) = (2x - 3)/2√(x^2 - 3x + 10).. Det vet ju alla."
vs, "... Det vet ju alla ;)"

Känner du dig stött? Det är faktiskt en väldigt enkel derivering :) -> och nu borde du känna dig stött, om du inte kan det såklart.

Jag tycker vi ska hylla smilies, men vi ska inte glorifiera dem. Sluta använda dem så jäkla mycket. Det var vad jag hade att säga! (Y)

Jag sitter och tittar på smartphones och har ett dilemma. Jag kan förmodligen inte förlänga mitt nuvarande mobilabonnemang, vilket gör att jag måste köpa en telefon, vilket är dyrt. Det andra dilemmat är att jag vill egentligen ha en Samsung Nexus S, då den är avsedd att vara en utvecklingstelefon och Google själva använder den. Den är dock lite för dyr, så det blir förmodligen en Galaxy S, om någon.

När jag satt och kikade runt på telefoner så började jag tänka: "Jobba på Google hade varit en dröm". Det verkar vara en helt perfekt arbetsplats och helt klart meriterat arbete, minst sagt. Det finns dock två nackdelar. Jag är förmodligen inte "tillräcklig"(haha), från ett ingenjörsperspektiv, och jag vet inte om jag vill flytta till staterna. Jag gillar egentligen inte ens tanken på att vara där. Jag känner att det finns för många kulturella och politiska krockar mellan mig och amerikanarna, förutfattade meningar borträknade.

För att radikalt byta ämne; jag satt igår och lyssnade på en låt som jag och min kära vän Daniel snubblade över, när vi var i vårt nörd-esse. Vi satt och bläddrade i YouTubes sortiment efter klipp med folk som spelade stycken i polyrytmik. Låten heter, lustigt nog, Polyrhythm av Perfume och är förvånansvärt bra. Jag vill understryka att detta är inte likt något jag brukar lyssna på. Musikvideon är dessutom inte särskilt bra. Låten har väldigt stadiga karaktärsdrag och vid ett tillfälle är låten dedikerat polyritmisk, vilket är trevligt.

Det är otroligt jobbigt när man planerar sovmorgon, när det visar sig att man lika gärna kunde planera två timmar sömn till. Att sitta två timmar och lyssna på ständiga teoremhärledanden, för att i slutändan endast ha ett matnyttigt sådant. Axiomsystem i all ära, men ibland borde dedikerade matematiker veta hut. Det första jag viskade till mina trogna medmänniskor var: "Funktionen är integrerbar om och endast om den är kontinuerlig".

Den matematikkunnige ropar nu säkert att detta är ju självklart och ja, det tycker jag också. Om det nu är så självklart behöver man väl inte spendera en två timmar lång föreläsning på att härleda detta? Det kan man ju göra på sin fritid för guds skull. Ha i åtanke att det är två timmars extra sömn vi pratar om.

Jaja, nu ska vi inte fördöma föreläsare/matematiker, de är ju trots allt källan till vårt moderna samhälle. Vi kan istället rikta fokus till att det är alla hjärtans dag idag. Jag köpte följande till min kära Marielle: Skärbräda, smörknivar, robot-äggklocka, ett skrivblock och en datormus. Allt kom i fina färger och former. Vad köpte du?

Ordningen, i tid och rum, är återställd. Nyheten är det senare. Vi har målat och möblerat om vårt rum och nu ser det jättefint ut. Våra datorer och skärmar är stationerade bredvid varandra, så även närhet är återställd. Marielle och hennes super-inrednings-färdigheter har hänfört min (förhoppningsvis bådas) situation(er).

Vi har även "återupptagit" (jag menar snarare börjat om) att titta på Battlestar Galactica, en väldigt bra nörd-serie, som faktiskt har ett slut. Mycket trevligt. Jag skall försöka injicera positiva tankar på Marielles hjärncortex, för att förbereda på att titta på Star Trek Voyager. Jag hoppas på ett lyckat slutfört uppdrag.

Jaja, nu får ni återgå till era liv, åtminstone efter "fler än 1000 ord" nedan.

P.S. Jag hoppas Egyptens folk får det bra! D.S

Har haft mycket glädje och diverse sorg i mitt liv den senaste tiden. Senaste nyheten är bara positiv emellertid. Kropp, själ och hjärnan (känslor inkluderat) är tillbaka på spåret och det är underbart. Inga högfrekventa fluktuationer, ingen labil sinus-tangent utan snarare en väldigt linjär progression. Jag känner mig mer fokuserad än jag någonsin varit, och jag har fastställt att jag skall vara hård mot mig själv i framtiden. Jag ska ha kontroll över mig själv och mitt liv framöver, och förutsättningarna ser lovande ut!

För er som inte förstår vad jag pratar om, kan jag ge er ett synnerligen enklare upplägg; Jag är förlovad, och med den tjej jag alltid visste att jag skulle spendera liggande åtta med (egen tolkning på den meningen välkomnas). Jag får väl göra som resten av bloggvärlden och lägga upp bild på de fina ringarna, i sinom tid.

Allt är inte bara en dans på rosor dock. Den ekonomiska situationen är lite knagglig, i avseende på hur resten av situationen för inte så länge sedan såg ut.

"Allt kommer att lösa sig" brukar jag säga, och jag säger det nu också. Inget hinder är för högt och ju högre desto svårare. Svårt är lika med utmaning och utmaningar är roligt!

Kunskap är makt, sa en vis kvinna(man måste avvika från talesättets norm) en gång. Med makt, i denna kontexten, menar man oftast att man har verktyg att göra mycket. Jag tycker inte att man ska vara rädd för att läsa om något man inte förstår, det finns en god chans att du eller jag får nytta av det någon gång. Sen ska man ju självklart inte ta vatten över huvudet.

Är du lastbilschaufför? Läs lite datorvetenskap och elektronik, så ska du se att du blir kungen på jobbet. Kanske bygger du dig en röststyrd kupé, så att du uttryckligen kan be din lastbil att sätta på radion. Är du musiker? Lär dig lite psykologi och läs in dig på världspolitik, så ska du se att dina texter blir så mycket bättre. Är du en ingenjör? Så ska du banne mig se till att du lär dig spela något instrument, eller lär dig måla. Tänk så mycket finare arbetsplats du kan få, och ditt arbete lär kunna inspireras av dina nya kunskaper.

Jag tror starkt på att vi alla har stor potential med båda hjärnhalvorna, men det känns som att de flesta känner att de har restriktioner på den ena eller den andra. Jag försöker att komplettera och blanda ihop kunskaper från alla områden när jag arbetar på något, det borde du också göra. Det är kul om inget annat.

Jag hoppas du vet lika väl som mig att ingen är eller kommer någonsin att bli perfekta. Tänk på att ta hand om varandra, ty det är än viktigare än alla kunskaper i världen och det är superenkelt.

Lyssna på "Pain of Salvation - Kingdom of Loss".

Har nu ställt in mig på en ny början. Ett familjärt, men denna gången annorlunda kapitel. Synapserna verkar inte avläsa för mycket störningar längre och jag mår bra. Jag kan inte säga att jag är utan oro, för den kommer finnas där, men jag tror på mig själv och detta ska fungera. Jag slipa asfalt med min briljans och därmed basta, i en bastu.

Post scriptum. lyssna på Textures - Awake, den är bra. Deinde scriptum.

Allt är så rörigt i mitt huvud. Jag har alla logiska förklaringar och vet precis vad som är fel, men det struntar min fettsubstans i. Jag måste erkänna att jag idag(igår) kom fram till vissa premisser som borde styra min hjärna och mig till en "bekväm" slutsats, vi vet ju emellertid hur det blir med det lilla experimentet. Jag har hittat subtila, strukturella fel i vissa av mina antaganden som kan leda till att jag måste tänka om. Jag har även hittat andra möjliga felkällor, som jag verkligen hoppas är inkorrekta.

Det går alltså dåligt praktiskt, men bra teoretiskt. En vanlig företeelse i sådana här sammanhang. Med dåligt praktiskt menar jag många saker, som jag inte kommer ta upp här då det är alldeles för privat, komplicerat, jobbigt e.t.c. Det största problemet är att det enda sättet jag kan ha rätt på, är om någon annan har rätt, vilket gör att jag har fel. Jag måste alltså tvinga mig själv att ha fel, för att försöka få det rätt. Är du med?

Jag vill få rätt på det, så jag måste alltså ha fel. Men jag kan inte sluta tänka på vad som faktiskt är logiskt. Logiken verkar faktiskt, för första gången i mitt liv, få mig att förlora på alla plan. Om allt skiter sig så tänker jag offra mig själv för att rädda någon annan, det är det rätta. Mitt liv mot ditt och du vann första gången våra blickar möttes...

Jag orkar inte plåga dig(er?) med vem jag är mycket mer, för tillfället. Låt mig istället diskutera en sak jag tycker är mycket fascinerande. Nämligen att analysera musik. Jag tror att majoriteten som läst så här långt kanske är lite konfunderade på vad som komma skall, men ta det lugnt, det är många gånger skönare än vad det låter.

Jag tittade idag på första delen i "Jakten på lyckan", som jag tyckte var lite ytlig, men ändå intressant. Nästan i slutet på avsnittet så går låten The Call, av Regina Spektor, igång. I vanlig ordning spelades bara ett litet stycke upp, och det passade bra in på sammanhanget. Jag tampades med en storm av känslor, som jag ofta gör när jag lyssnar på musik.

Jag älskar Reginas låtar, så jag började lyssna på låten. Hela låten. Vad jag kände då var helt skilt från vad jag kände när jag lyssnade på den från programmet. Detta förbluffade mig lite granna. Inte för att det är så svårt att "manipulera" låtens naturliga berättelse och flöde, genom att välja en specifik liten del av låten, utan snarare för att det är så otroligt hur mycket man tänker på medan man lyssnar på en låt. Jag gör det i alla fall, och gör inte du det så tycker jag att du borde pröva analysera låten.

Min process ser ut som följande: Jag lyssnar på låten, gärna med texten framför mig och försöker relatera orden, instrumenten och bådas klanger med känslor och försöker tänka på saker det påminner mig om. Allt kombinerat bildar, för mig, ett klart narrativ. En berättelse som kan vara olik nästa gång jag lyssnar på låten. Ibland är låtar konstruerade som fabler eller allegorier, men även då gillar jag att sätta en definitiv historia för stunden. Jag måste även poängtera att det är lättare och roligare att "analysera" sådana låtar, för låtar med en väldigt uppenbar berättelse blir oftast alltid samma berättelse (typ: jag älskar dig, gud vad du är fejn.) :)

Jag kan ju avsluta lite lätt med att säga att ni borde lyssna på låten jag nämnde, den är jättebra. Vad jag just förklarat gör många undermedvetet, men jag tycker det är extra trevligt när man är medveten om att man faktiskt analyserar låten.

Idag är det lite bättre. Det känns i alla fall bättre. Jag tycker jag kan återgå till temat. Låt oss ta en titt på kretsschemat!

Teknik är dagens ämne. Jag är, som jag sagt, en programmerare och teknikfantast. Jag studerar spelutveckling i Skövde, vilket är bredare och svårare än vad det låter. När många hör spelutveckling så får de förutfattade meningar. Han är nörd. Han spelar spel hela dagarna. Han är ingen riktig programmerare.

Den sista kan jag hålla med om att det är nästan bara oerfarna programmerare som skulle påstå, för det är fel ;) Jag skulle våga påstå att spelprogrammering är bland de svårare områdena, vilket på ett lite finare språk kallas realtidssystem. Realtidssystem finns överallt. I en nyare bil sitter nästan alltid ett antal inbyggda realtidssystem.

Att vara "riktig" programmerare handlar om så mycket mer än att bara knacka kod, något som många programmerare inte själva förstår. Jag syftar på att det är väldigt mycket arbete runt omkring. Vi måste, precis som arkitekter, rita ut hur mjukvaran skall se ut och väga fördelar och nackdelar, och jag gillar att jämföra det med att rita en bro. En bro måste hålla i ganska många förhållanden. Svåra väderlag, många bilar, e.t.c. På toppen av det måste den vara otroligt stabil.

Varför säger jag då att detta är något som andra programmerare inte verkar förstå? För att precis som med vilket bygge som helst, så vill de flesta bara börja och inte planera i förtid, vilket inte är fel om man endast bygger till sig själv. Sen brukar jag säga att det inte är själva programmeringen som är svår, det är ren logik, det är snarare koncepten runt omkring alla tillvägagångssätt som är de kluriga. Ett axiom för programmering är att orka läsa manualer, helt klart. Något jag uppskattar att göra.

Så är jag en nörd då? Absolut. Enda in i benmärgen. Däremot kan jag, olikt många andra (mörda mig inte snälla), prata med folk. Jag spelar spel också, men jag är inte en "riktig" lirare. Jag spelar mest töntspel med min morbror :)

Jag har fått bra kritik på att jag ska ha med bilder, så här kommer en serierad jag uppskattar! (Hade tyvärr lite svårt att hitta något lite mer lättsmält)