Jag har en hatkärlek till smillies, eller "tecken som ska se ut som att du gör ett ansiktsuttryck". Jag tycker genuint att de förmedlar känslor som ofta försvinner i text man skriver. Detta är emellertid nästan endast då man skriver korta meningar, som i sociala medier. Jag försöker däremot undvika dem i denna bloggen, exempelvis, då jag anser att meningen är att jag skall försöka förmedla känslan i ord.  Skriver jag ett mail så använder jag det inte alls, för då är det frågan om svar eller frågor, som skall vara känslolösa, eller neutrala om du vill.

Här har det nog hänt att jag lagt till en och annan smil-representation, och detta är ju egentligen gränsfall. Jag försöker ju, som sagt, förmedla känslor och inte känslokalla uttalanden. Det blir så stelt utan dem :)

"f(x) = √(x^2 - 3x + 10), f'(x) = (2x - 3)/2√(x^2 - 3x + 10).. Det vet ju alla."
vs, "... Det vet ju alla ;)"

Känner du dig stött? Det är faktiskt en väldigt enkel derivering :) -> och nu borde du känna dig stött, om du inte kan det såklart.

Jag tycker vi ska hylla smilies, men vi ska inte glorifiera dem. Sluta använda dem så jäkla mycket. Det var vad jag hade att säga! (Y)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0